Den nya trenden? 9 oktober, 2010

Telefonförsäljare….. Bara ordet väcker negativa associationer hos många. Nu tänker jag inte skriva om telefonförsäljare som grupp. De har, likt lapplisor, ett yrke som kräver sin “man” och gör det de måste för nästa lönecheck. Ja åtminstone dom flesta är vanliga människor som du och jag. Det jag irriterar mej över är alla nya sätt att skaffa potentiella kunder.

Jag gick med i nix-registret för ungefär 4 år sedan. Med undantag av några få envisa firman som vägrar “tvätta” sina kundlistor har det fungerat mycket bra. Det är gott slippa allt ringade mitt i matlagningen eller i bästa tv-tid. Men ett undantag måste jag bara få nämna…. Min mobil ringde häromdagen och en ivrig telefonförsäljare var i andra ändan luren. Samtalet började bra, vi fick bekräftat att jag var rätt person och att jag hade 1 minut över av min tid (som om det hade hjälpt säga nåt annat?). Sen prata han på, och på och på….bara med korta pauser för att fråga mej om inte produkten var bra? Mina korta grymt till svar verkade inte avskräcka honom alls. Till slut ansåg han sej klar med monologen och säger jaha, skall vi skriva upp dej då? Nej, svarar jag. Det svaret gillades inte alls! Plötsligt börjar han hetsa upp sej, häva rösten och kallar mej (en potentiell kund) ointelligent och dum. Har varit kund hos denna firma tidigare, med tryck på tidigare, vilket jag också redogjorde i ett mail till hans chef senare samma kväll.

Hm, nu har jag visst pratat bort mej igen. Ja ja, den episoden med säljaren ska jag ta och glömma nu. Det jag är upprörd över är alla “vinst-mail”, facebook-annonser och “tävlingar” man bombarderas med om dagen. Varje dag får jag minst 30 mail som alla börjar med orden grattis du har vunnit eller varför har du inte svarat. Bluffmail där ända syftet är att komma över mina telefonnummer så att de, och deras 30 samarbetspartners och sponsorer, kan ringa mej och kränga sina produkter. Visst kan det vara frestande att svara på mailen, vem vill inte ha en gratis I-pod, matvaror för kr. 2000 eller en gratis hotellweekend. Men när jag läser villkoren för att vara med i tävlingen avstår jag!! Man måste faktiskt lämna ut telefonnummer (tyvärr kan dom inte kontakta evt vinnare pr brev?) och du får godkänna att bli uppringd av alla deras tidigare nämnda partners.

Det är ganska förvånande hur många som går på denna bluff. Man fick ju lära sej tidigt att verkar det för gott att vara sant så är det gärna så. Tyvärr, det finns inga genvägar…..

Det blev bara inte som man tänkt…. 8 oktober, 2010

Obotlig romantiker och optimist är jag av natur. Det gäller att försöka vända alla nederlag till säger och negativa tanker till glädje. Fast det tryter på ibland…. Åter igen har man blivit arbetslös, börjar nästan bli van nu. Jag bor i ett område där många är utan fast jobb och har man tur och hittar ett går firman snart i konkurs. Ja, så illa är det kanske inte, men vad jag varit med om i alla fall.

Så då gäller det att hitta nåt positivt i vardagen, trots allt. Det här är ett av mina ljuspunkt. Min autistiska son (Aspergers syndrom), som bara på ett år har vänt alla motgångar till säger och nu vågar tro på en framtid. Vägen dit har varit lång och tuff, men vi får hjälp och hittar nåt positivt varje dag. Här njuter han av en liten mysstund med min systerson.

Nästa ljuspunkt är min lilla tjejtjusare. Killen som aldrig håller tyst, nyfiken på livet och har 1001 frågor varje dag. Frågor som ställer både kunskap och tålamod på prov…..

För när allt kommer till punkt är det familjen som är viktig. Inte pengar, vare sig man har dom eller ej. Inte prylar, inte lyx, inte fasaden…..

Sen att man har övrig familj runt sej, även om dom bor långt undan, goda vänner, mat på bordet och förstås drömmar. Vad vore vi utan drömmar?

I dag pallar vi äpplen till frukost…. 2 oktober, 2010

Ungefär så tror jag lilla älgfamiljen tänkte i går morse. När jag svängde in på min gata efter att ha kört barnen till skolan, fick jag syn på 3 älgar promenerande genom villaområdet. Jag bor visserligen ganska nära skogen, men det är ändå inget vanligt syn här bland alla villor. Min första tanke var kameran, jag måste ta kort, men kameran var förstås inte med bara för en kort biltur. Jag hade dock ett hum om vart dom var på väg, och efter att ha parkerat bilen listade jag mej runt till baksidan huset och helt rätt…..där stod dom och mumsade på mitt ena äppelträd.

Jag fick fram mobilkameran och fångade 2 av dom på bild. Tjuren var lite ängslig så han sprang runt andra hörnet när han fick syn på mej. Från början är jag en stadstjej, så jag har inte vett att vara rädd för djur, inte ens skogens konung. Jag satta mej helt enkelt ner, helt tyst och utan stora rörelser. Efter några minuter kom tjuren tillbaka, äppeldoften gjorde nog sitt för att locka dit honom.

Han hade lite koll på mej under tiden, öronen svängde runt likt 2 stora radar…såna som man ser i hollywoodfilmar ni vet. Men dom hann då äta äppleträdet ganska så rent, inte bara äpplen utan också blad och nya skott.

För att komma åt frukten längst upp fick dom sträcka hals, det är då man ser att det är ganska maffiga djur. Först ser dom ganska veka ut med dom långa pinniga benen, men ser man lite närmare syns kraftiga muskler på överkroppen. Och överläppen…. den är då fascinerande, får bara lust gå fram och klappa lite. Men stadstjej eller ej, riktigt så modig var jag inte. Efter en 20 minuter eller så hade dom ätit klart och gick lugnt tillbaka samma väg som dom kom.

Men dom är välkomna tillbaka, jag har 2 äppleträd till som behöver plockas!

Höstens testosteron-show är avklarat…. 29 augusti, 2010

och då pratar jag såklart om årets begivenhet i Ed i Dalsland, Monsterrace sista helgen i augusti. En kompis boende i just denna kommun har under flera år tjatat om att vi borde komme titta på showet, men det har alltid kommit nåt annat i vägen. Fast förra året bestämde vi oss för att nu är det dags. Och vad händer, jag upptäcker att jag fullkomligt älskar låten av V8:or, lukterna, folkvrimmelet och ja…allt egentligen. Så då var det ju ingen tvekan om att årets show skulle vi se, Elias och jag, äldsta sonen fick nog förra året.

Möjligtvis kan det vara så att pappa har överfört nåt av sin bilentusiasm till mej. Så långt tillbaka jag kan komma ihåg har det funnits en “sommarbil” i garaget, en amcar som plockas fram om sommaren för att kunna njuta blotta åsynen av och självklart för småturer och ljudet förstås! Ja för ljudet när min bil startas är ingen njutning, den låter som en gammal singer-symaskin…

I alla fall åkte jag och minsta sonen iväg för att njuta en dag av det pappa ville kallad “grom-låt”. Vi hade med matsäck och ett par gamla köksstolsdynor att sitta på och hittade en bra åskådarplats i slänten. Självklart tyckte Elias det var hårt att sitta på marken så mammas knä var mycket mer bekvämt. Och det märkte jag av när vi kom hem i går! Min stackars bakände var så öm att jag inte ens orkade sitta i soffan, jaja det var ju inte helt äckligt att ligga och titta tv heller då…..

Årets show var ett 20-års jubileum och som paus-underhållning hade ett förrykande eldshow fixats fram. Nu skulle samma show köras igen sent på kväll och jag tror nog det vore mycket mer roligt se det med mörka natthimmelen som bakgrund, men Elias tyckte det var coolt. Fast är det inte farligt mamma? var hans första kommentar….

Nåt annat han tyckte var farligt var dom bilar som körde fast i leran eller helt enkelt fick motorstopp och måste bogseras av banan. Nu försökte jag förklara att dom inte kräschat och att föraren var helt ok. Kanske han helt enkelt tyckte synd om bilarna som fick lite tuff behandling. Mellan alla åk och ätande av både matsäck och kex sprang Elias runt lite. Det fanns ju kiosk med godis och korvstånd, hans fickpengar kunde ju smulas sönder i plånboken om dom fick stanna kvar inuti….

Problemet var bara all lera som fanns på området. Det hjälper inget med gummistövlar om man springer i lervelling, då ser man ut så här! I bilen på väg hem fick han sitta i kallingar med en filt över sej!

Söndags morgonen blev ganska så lat. Vi sov länge båda två, härligt slitna efter gårdagen och för att toppa det hela gjorde vi en frukost som ville fått oss utestängd på livstid från viktväktarna. Arma (fattiga) riddare med hallonsylt kändes inte alls fel……

Hoppas ni alla njuter söndagen med!

Sommarsummeringar =)) 6 augusti, 2010

I skrivande stund sitter jag och lyssnar på regnet som verkligen vräker ner, eller forsar eller vad man nu säger. Det trummar på taket och frestar inte alls med utomhusvistelse av nåt slag. Det är snart dags för jobb, huset är städat och jag fyller dödtiden vid datorn en stund. Ladda upp alla kort jag tagit med mobilkameran, inte samma kvalitet som min digitala kamera, men det är i alla fall några sommarminnen värt att dokumentera. Började sommaren så bra med att försöka fixa lite i huset. Skaffade hem en ny bokhylla, eller rumdsdelare för att vara exakt. Blev riktigt nöjd med resultatet, men tyvärr stannade allt fixande där. Plötsligt var det ju både sol och sommarlov för barnen. Nu skulle det badas!

Och det skulle ätas glass!

Ja Elias har varit storkonsument av glass hela sommaren. Men mamma…..bara en till….snälla! Och badande skall vi inte prata om, det skulle inte förvåna mej om han nu har utvecklat simhud mellan tårna! Ta i går till exempel, det småregnade och mamman tyckte det var allmänt småkallt, men bada skulle han, det hade jag ju lovat! Bara att åka till Sandaholm och ta ett dopp då. Ja jag satt vid strandkanten med jeans och tjock tröja, men Elias hoppade i och bada en kvart eller så. Fast efteråt fick han ringa pappan och skryta av att han badat i det iskalla vattnet förstås.

Det blev inte enbart grillande i sommar. Även om vi förkullat mång en köttbit på grillen med….. Om nån frågar mej så gillar jag inte skaldjur, fast ibland får jag bara så illa lust på en räkmacka med massor av majones!

Min lilla grill har då fått gjort sin nytta i sommar den med. Fantiserar om en större gasolgrill som kan stå under tak på altan, kanske nästa sommar? Vad blev det i sommar nu då? Sol – fast inte i dom mängder jag önskat och hoppats på, god mat, besök hos familj och kompisar, Kolmårdens djurpark och “övriga” attraktioner där och ja, jag är inte längre singel. Hittade en underbar kille under sommaren, vi har uppdaterat våra statusar på facebook, det är visst inne nu, jag är allmänt smågal (man blir visst det av att vara förälskad?) och även om hösten nu knackar på dörren så känns det BRA!

Avslutningsvis visar jag upp stenen jag fick i present av syrran. Så enkelt kan det göras, men en kram gör gott och varar länge….

Kram på er alla!

Räkor, blommor och alldeles för lite sol… 19 juli, 2010

Ja, så sammanfattar jag mitt sommarlov. Fast lovet är ju inte helt slut än, har ledigt fredagen ut. Jag såg så fram emot mitt sommarlov, då skulle barnen och jag bada, lapa sol, grilla och umgås familjen. Jag tror bestämt jag är född under en otursstjärna, har aldrig nån tur alls, inte på några plan. Efter den kyliga snörika vintern såg man fram emot tropenätter och sol på sommaren, nehe då, inte när jag har semester i varje fall. Och enligt yr väderleksrapport blir det inte sol resten av veckan heller, typiskt!

En ynka dag hade vi såpass fint väder att vi kunde åka ut med båten. Vi åkte till en strand på andra sidan fjorden (semestrade i Norge) och la till på svenska sidan. Här var 20 grader varmt i vattnet, en fin sandstrand och högt vass på ena sidan. Här kunde Elias öva på att simma, dels med och dels utan simväst. Barnen hittade små stenar att kasta med sprett på vattnet, jag försökte jaga den försvunna solen men till sist fick jag ge upp och ta en simtur i stället. Före vi åkte hem igen fångade vi småräkor med händerna till Elias stora förtjusning. Titta mamma, dom simmar i min hand ropade han gång på gång. Och förstås fick jag plocka båda blommor och höga vass med hem…. Visst känner man sej lycklig med en bukett blommor i handen!

Utan det fina vädret fick man förstås gott med tid att umgås familjen. Syrran hade kommit ner från Bergen med minsta sonen, härligt att träffa dom igen. Fick gott om tid att bli lite bebissjuk (nej, jag vill inte ha fler barn själv) och även Daniel och Elias turades om att hålla lille Simen i knät. Även brorsan med familj kom på besök ett par dagar, lilla Hannah var inte så liten längre, numera sprang hon runt och prata och dansade gärna till musiken vi spela om kvällen.

Kommande lördag har Daniel födelsedag, blir hela 14 år, aj vad fort tiden går! Men den lördagen är han hos sin pappa så vi passade på fira nu när min familj var samlat. Vi brukar skoja om att alla i Jacobsenfamiljen är tårtmonster, och det stämmer nog. Den stora tårtan med kräm och jordgubbar jag gjorde försvann så fort den kom på bordet. Ja, efter att vi sjungit ha den äran förstås.

Så nu är man åter hemma, kameran är tömt för bilder, alla medhavda prylar är tillbaka på sina vanliga platsar och barnen har sprungit ut för att leka med kompisar. Undrar vad vi kan hitta på dom sista dagerna nu, vill fortfarande bada och lapa sol men det lär inte hända. Vinner jag i lotto får det bli syden nästa år, sommarvädret här i norden är inte att lita på!

Semesterslö…. 13 juli, 2010

Började min efterlängtade semester i går, mina 12 dagar att slappa och slöa. Gårdagen började bra, jag vaknade full av energi och lust att göra precis allt! Elias fick besök av en kompis som skulle stanna över natten, vi hämtade upp ännu en kompis och åkte iväg till stranden. Väl framme försökte jag skicka sms till halva mobilens telefonbok, för nu var jag rejält rastlös. Varför är det så att efterlängtat vila gör dej så uppskruvad, jag skulle ju växla ner, inte det motsatta.

Efter 2 timmar på stranden hade jag fått mer än nog, nu var det bara hem ljuva hem som frestade. Och tur det kan man säga, för väl hemma i normalt ljus såg jag min ljusrosa kropp flina mot mej. Du ska inte tro du får sova utan bekymmer i natt sa den…. Ja ja, nu har jag 100% aloe vera extrakt på flaska, så rosa har gått över till brunt som tur är. För att göra en lång historia kort så blev det nu grillning, konka lite möbler jag plötsligt kom på jag vill flytta, rotande efter nåt jag trodde jag hade i förrådet, lite tv, lite chatt och till sist var det sängens tur.

Väl nerbäddad med korsord och öppna fönster fick man förstås inte sova, då drog  ju världens oväder igång. Först trodde jag det börjat brinna på altan, kunde inte fatta det ojämna ljusskenet som lyste upp mitt sovrumsfönster. Men strax efter började åskan dåna, då fatta man precis. Nu brukar inte jag vara rädd för lite åskväder men det här var kusligt, lät som det var precis rakt över huset och det tog aldrig slut. Tack till dej som skingrade mina tankar vid att svara på mina tokiga sms till 2 på natten!

I morgon bär det iväg till mina föräldrars stuga, hela familjen samlas i år. Ser fram emot att möta alla igen, vi bor ju numera ganska långt ifrån varann. Så här sitter jag och försöker samla ihop lite energi att fixa före vi åker. Kläder skall packas, lite mat inhandlas, småstäda i huset och förstås måste vi ha en smarrig middag i kväll. O hjälp, vart tog min energi vägen?? Hoppas jag hittar den innan semestern tar slut….

Önskar alla en god semester!!

Gräsmatta eller blomtäppa?? 9 juli, 2010

Jag är en vanmänniska och behöver göra mina uppgifter till ett osynligt schema fastsatt i mitt huvud. Som nu gräsmattan till exempel, den brukar jag klippa varje onsdag när jag har ledigt från jobb.

Förra onsdag blev inget klippt för då vaknade vi till regn. Visst kan man väl klippa i regnväder också, men det är inte trevligt och resultatet blir inte snyggt, så jag avstod. I vanliga fall ville jag då kanske klippt förstkommande helg, men då hade vi ju minisemester så jag satsade på denne veckan i stället. Nu hade jag inte ledigt i förrgår, utan jobbade 10 timmar extra, men det var ju ändå onsdag….  Jahapp, då blir det förstås regn igen.

När jag körde Daniel på jobb i morse upptäckte jag plötsligt att jag numera har blomtäppa snarare än gräsmatta! Värmen sista veckorna har gjort att gräset växer sakta och blommorna i stället skjutit i vädret. Min gräsmatta är visserligen lite längre än vanligt, fast den är inte ful. Här finns nu gula, vita, rosa och lila blommor tätt i tätt.

Självklart kunde jag klippt gräsmattan före jobb i dag, men jag tänker låta bli. Det får vänta tills måndag, min första semesterdag. Jag tänker njuta av min lilla blomprakt efter jobb hela helgen……….

Sitter och kliar på mina bens 36 myggbett… 4 juli, 2010

Visst kliar det så jag blir tokig, men det finns ju minnen bakom med. I helgen tog barnen och jag en minisemester och åkte till Kolmården. Vi kom iväg tidigt fredag morgon och innan vi ens hunnit lämna kommungränsen börja Elias tjata om att äta lunch. Han har visst fått för sej att biltur är lika med mat, godis och läsk….i massor. Nu fick han allt vänta tills vi kom till Karlskoga, där vi beärade Max hamburgerrestaurant med vårt besök. Jag säger beärade för maten var inget att skryta av!

Efter ytterligare några timmar och flera kisspauser (all läsk skall ju ut igen) kom vi fram till första destination, Kolmårdens Marmorhantverk. Vi fick goa välkomstkramar och en rundtur i marmorhantverket före barnen sprang ner på stranden. Alltså, springa från jobb 10 meter till stranden! Både Elias och Daniel hoppade direkt i vattnet. Lite gnäll för att mamma inte var med, men det såg minsann ut som dom hade roligt ändå.

Senare åkte vi hem till LM och fick här hälsa på katterna. Vi turades om att kela och gosa med dom. Anar jag att barnen önskar ett husdjur?? Barnen var i alla fall snabba att prova olika Wii-spel i vardagsrummet och jag fick äran att leka gäst en stund. Med ett glas vitt vin i handen och placerad på en stol kunde jag titta på kocken i arbete.

Lördag morgon var det dags för helgens huvudattraktion, Kolmårdens Djurpark! Vi gjorde smarriga smörgåsar med rester från gårdagens grillfest, stuvade alla in i bilen och åkte den korta vägen dit. Tänk att få bo och arbeta i rena rama paradiset, närhet till vatten i både hem och arbete låter perfekt i mina öron… Oj, nu spårade jag av, jaja, åter till djurparken. Vi började dagen med bilturen genom Safariparken före vi parkerade och tog oss vidare till fots. Nu vill ni säkert inte höra nåt om vartenda djur vi tittade på så jag kan ju berätta om otacksamma (??) barn i stället. Här tar man med dom 35 mil bort för att titta på djur och vad är mest roligt?! Just det, ett par fjuttiga karuseller och bamses lekpark. Nå ja, Daniel fick ju kurerat sin höjdskräck i höjdbanan. Och Elias fråga varför vi inte kunde köpa årskort till parken likt LM och barnen hade gjort….

Efter djurparken hade vi en ny grillafton, efterfulgt av en promenad för dom vuxna (ok, vi börja faktiskt bli rätt trötta av Wii-spelens nervslitande ljud) ner till stranden strax intill. Här nere tok vi en öl och förde ett fascinerande (åtminstone med ett par öl i magen) samtal om myggsvärmen som omringade oss. Myggorna höll sej från att sticka (eller heter det suga…blod alltså), dom var enbart upptagna av att svärma. Eller var det värmeböljans svetta kroppar dom inte ville ha, var dom höga på alkohol från att sticka gäster från den närliggande campingsplatsen eller var dom helt enkelt på friarfötter och blinda för omvärlden. Det får vi nog aldrig svaret på….

En underbar helg hade vi i alla fall!!

Kvinnors kroppsideal 23 juni, 2010

Säg ordet bikini, simdräkt eller bara bada (utomhus bland folk!) till en vilken som helst kvinna och plötsligt blir hon stum. Åtminstone i några sekunder tills passande ursäkter för att låta bli faller på plats.

Vad är det med oss kvinnor, ja jag menar mogna kvinnor med mogna (läs: lätt överviktiga med daller och hull) som får oss tro att inte 100% perfektion kan visas upp i badkläder? Den gamla klichan “jag älskar dej precis som du är“  klinger falskt i våra öron. Det vi hör är “jag gillar dej, men inte nödvändigtvis din kropp“. Du är skitsnygg i mina ögon skulle göra oss gladare….

Lite orättvist att en mans gråsprängda hår och hull anses sexigt mens samma på en kvinna anses vara tecken på ålder och förfall. Helt klart tror jag dagens reklamideal får bära mycket av skulden. Fast Dove har startat en ny kampanj med mulliga modeller, en av få dock. Själv dras jag oftast till större killar med nallebjörnskramar. Kanske finns en där ute som vill ha kramgo tjej…..

Jag tycker runda kvinnor med ett stort leende är snyggare än dagens trådsmala ideal. Vem har inte sett bilder av Donatella Versace i bikini? Visst var hon smal men så fasiken inte snygg!! Intil reklam om perfekta människor med perfekta liv får inpass i barnens huvud säger dom precis vad dom tycker. Du är så mjuk och kramgo mamma, säger Elias, jag älskar mysa i ditt knä. Ja, mer ärligt och härligt än så blir det väl inte….

I skrivande stund planeras en tur till Kolmården, om knappa 2 veckor. På hög tid jag får med mej barnen på nåt roligt! Vi har varit inne på Kolmårdens hemsida på nätet och tagit reda på vad här finns att göra och titta på. Se mamma (!)….badland, utropar Elias förtjust. Suck, jag måste alltså klämma in fläsket i en bikini. Ja ja, vad gör man inte för barnen…. Bikinin från förra året passade inte längre, ännu några kilon plus alltså. Får ut och leta ny, kanske har kommit nån ny superbikini som ger en optisk illusion om minus 20 kilon?? Drömma är lov i alla fall……